Hela tjocka släkten

Strax bär det alltså iväg till hemstaden för pappas 50-årsfest. Jag ser fram emot det, eftersom jag kommer få träffa alla kusiner på en gång. Det händer väldigt sällan annars. Det jag inte ser fram emo är att träffa min moster igen. Hon gick ned 60 kg, men inte alls på samma sätt som LCHF förespråkar, utan snarare tvärtom.

För att starta upp sin viktnedgång och verkligen få fart på den, levde hon på broccolisoppa i ca en månad. Behöver jag tillägga att hon tappade massor av hår med? Sedan dess (det är väl tredje året hon är inne på nu) äter hon minimalt med kött och fett och massor, massor, massor av grönsaker. All heder åt henne, 60 kg är en ansenlig vikt, framför allt när hon fortfarande har ca 20 kg kvar, men det stör mig att hon försöker trycka på mig hennes sätt att leva. Senast jag besökte henne satt hon hela tiden och sa att jag var på väg på en för tidig död, att det absolut inte är bra att strunta i kolhydrater osv osv. Själv gör hon dressing på vatten och kryddor, samtidigt som jag ringlar olivolja på min sallad.

Det tråkiga är att alla hennes barn (4) är överviktiga, två av dem ligger precis som jag på fetma (enl BMI). Ändå lassar hon på massor av onyttigheter till dem, eftersom hon själv ”väljer att inte äta”. Vi får väl se om hon gnäller om maten ikväll!